Dag 1: 30/3

Resa: Skavsta – Frankfurt – Fulda.

Hotellet
Bra vandrarhem nära spelstället.

Spelning
Spelstället var litet och trevligt. Martin som anordnade var snäll. Scenen var liten vilket passade bra. Ljudteknikern var bra. Lite folk, ca 15 personer. Maten var good. En slags pizza utan tomatsås på tunt, tunt ljust bröd. Mycket god och välgörande öl till maten. I logen fick vi en back Becks, kall och god. Den gick minsann åt, den ölen. Halva backen gick på efterfesten. Vi spelade nyktra, typ en öl var innan. Typ. När vi gick tillbaks till hotellet så regnade det. Det kändes rättvist på nåt sätt.

Dag 2: 31/3

Resa: Fulda - München.

Hotellet
Fint litet tyskt hotell i utkanten av staden. Mycket trevligt område.

Spelning
Spelstället hette Atomic Café. Allt var mycket bra. Arrangören var mycket trevlig. Soundchecken gick toppen och ljudteknikern var snäll och förstående. Och god. Humpern likaså, trots ful frisyr. Vi spelade bra och setet kändes gjutet på nåt vis. Trots felspel höll vi energin uppe. Jonas känner sig missnöjd med I Have An Itch och Put Me Back, eller förresten inte direkt missnöjd, snarare nöjd. Bästa låtarna var Little Ghost och Your Name Here. Trots att Matti inte var så innovativ på Little Ghost. (Han upplever det som att han spelade lite trött, bluesigt, under ett parti på den låten.) If You Have A Heart var bra säger Jonas över en öl. Calle o Peter tyckte den var lite väl lång. Peter slängde basen i golvet där han satt på sin plats (hihi). What I hate var lite kackig i början, hafsig, lite fel men som vanligt vann den på sin (och bandets) inneboende integritet som bandet lyckades frammana genom sitt självgoda anlete. När Matti sa: ”This is our first show in München” (Munich) hördes en lustigkurre i publiken yttra ”Förmodligen den sista!” Ids.

Logen var så bra som en rockklubbsloge kan förväntas vara. Där stod t.o.m en orgel (el-). Julia kom in i logen och snackade svenska. Vi signerade ett exemplar av Saturday Night till henne. Med svenska ordvitsar.

En suverän efterfest knöt ihop påsen och gjorde det till en oförglömlig dag i allas liv (i hela världen). Trots Jonas povra skivförsäljningsteknik.

Calle om logen: ”Den som sätter nåt annat än fem han får fan... eller fan jag sätter fan en sexa!”

Matti om cateringen: ”Den som sätter nåt annat än fem han får fan... eller fan jag sätter fan en sexa!”

Jonas älskar München, alltså inte på det sättet.

Vi är redan stammisar på ett fik som heter Wieners. För att travestera Jay eF Kay (förevigad i bandnamnet Dead Kennedys(!) och Misfits-klassikern Bullet, nämnas kan också filmen JFK med den träige Kevin Costner i huvudrollen): ”Wir bin münchenerer”.

Dag 3: 1/4

Dayoff i München

En snabb fika på Wiener's, en promenad i det vackra vårvädret längs våra favoritstråk i ”Mynkan”.

Middag med Calles (och numera hela bandets) kompis Ursula på en av Münchens bästa bierkellers. Ni vet, det med vildsvinet på väggen. Kött och bärs och livet är en fest.

Vi gick i ett lätt spöregn till våra polers på Atomic Café där Holly Golightly spelade. Matti tyckte att hon var grym, de andra tyckte det var stadspubskack. Smaken är som baken. Alltså varenda jävel verkar ha en.

Dag 4: 2/4

Resa: München - Nürnberg

Hotellet
Fint litet tyskt hotell i utkanten av staden. Snarlikt Overlook Hotel. Mycket trevligt område.

Spelning

Spelstället hette Hirsh. Det tog 800 personer och var således ganska stort. Fem kom dit.

Dag 5: 3/4

Resa: Nürnberg - Regensburg

Rast, autohof, bärs.

Hotellet

Vi bodde på spelstället. Kändes som ett scoutläger. Som på Kungen i Sandviken. Skillnaden var att det var suveränt. Peter har ont. Han sökte guld men allt han fann var sand (Christer Sandelin).

Spelning

Speltället hette Alte Mätltzerei. Bra ställe. Kändes som om många band spelat här. Detta förnekas av ljudteknikern. Han gjorde en rutten insats. Han var kass, ljudteknikern. Matti tycker att spelningen räddade dagen, en värdelös dag. Det stämmer nog.

Dag 6: 4/4

Resa: Regensburg - Zürich

Långa tunneljävlar

Speltället hette Ziegler, Rote Fabrik. En gammal squat som blivit ett slags häng för alternativ kultur. Det var väldigt fint. Stora härliga lokaler. Vi blev visade runt av Alex, det visade sig senare att han saknade Jejo på trummor. Tom var en snäll norrman som flyttat till Zürich då hans käresta bodde där. Han fick ett jobb på Rote Fabrik och på den vägen är det. Vi blev väl omhändertagna. Förbandet var dålig kompetent rock. Vi snackade knappt med dom. Vi köpte loss lite bärs och snackade med lite svenskar efteråt. Tom o Alex var oxå med. Det var schysst.

Vi bodde i en lägenhet i ett slags kollektiv. Calle o Matti bråkade lite om en sak. Men Calle hade fel och det är utrett nu. Det handlade om pappersblad, bland annat. Peter och Jonas sov, men inte gott pga diskussionen som pågick Den mycket snälle Peter gick och handlade frukost och vi åt samtidigt som vi diskuterade ekonomi. Ganska tråkigt.

Men nu åker vi bil i regnväder i Schweiz. Det känns bra. Matti lyssnar på Cex samt sover. Jonas och Peter sitter och pratar. Det är en bra dag och tack och lov är jag här just nu.

Spelning

Den gick bra. Ingen soundcheck dock. Därför: problem med ljudet. 55-60 pers. Bäst hittills.

Dag 7: 5/4

Day-Off

Resa: Vi var i Bern, cp.

Hotellet

Vi bodde på Hotell Landhaus i Berns Gamla Stan. Det var ok. Vi åt en rätt dyr middag där. Den var mycket god. Vi tror att Jonas tyckte sin rätt var godast: Färsk kanin med späckmantel.

Promenad på kvällsvkvisten i den snöblandade snön. Vackert men läskigt. Bern är en väldigt gotisk stad.

Tillbaks på hotellet såg vi Dawn of the Dead, remaken. Första gången för Matti som var rädd som en kanin, men han hördes senare, faktiskt vid ett flertal tillfällen, yppa: ”Asså fan, men vilken suverän rulle det varedär, asså. Mena.” Till Jonas. Som han vill verka lite ungdomlig inför. Det går sådär tycker Matti. Det går rådåligt tycker Jonas och de andra.

Dag 8: 6/4

Resa: Zürich - Bern

Hotellet

Vi bodde på Hotell Arabello. Ett fint hotell nära spelstället. Matti tyckte det var anonymt. Jonas tyckte det var koncentrerat. Receptionisten var en råsur drake med tandställning. Hon kunde knappt snacka. Peter fick lite dåliga nyheter via gratis internet, det var ju bra iofs, alltså gratis internet. Matti och Calle diskuterade självbild och döden. Jonas (tänkandes på fotboll) och Peter (mekaniskt), fick ligga med varandra, mer sorgset än passionerat, två våningar ner. Dom fick åtminstone ligga. Allt förnekas av den som kör för tillfället.

Spelning

Mycket bra spelställe. REKORDMYCKET FOLK. 85 betalande. Vi spelade Put Me Back och Grammar i C. Euthanasia var väldigt kul tycker alla i bilen. Vi lyssnar för närvarande på Bridge over... fast med Johnny Puma, Matti tycker det är den bästa versionen av den här låten. Jättbra arrangörer, var på middag med Karin från Sofa, vi åt jättegott, italiano.

Dag 9: 7/4

Resa: Bern - Innsbruck

Hotellet

Det första som hände när vi körde in i Innsbruck var att Calle informerade om att det var tutförbud i staden. Detta baserat på skyltläsning och en viss kunskap i det tyska språket. När Jonas sedan körde in i staden tutade två bilar på honom nästan direkt. Sen fick Peter köra resten av dagen.

Hotellet hette Mozart, precis som den döve tonsättaren och kvinnokarlen (filmen om hans bröder var för övrigt den sista Olof Palme {R.I.P} såg).

Innsbruck är en våldsam och hård stad, en man busvisslade Matti rakt i örat och vi såg massor med polisers. Ett dunkel smyger sig in över turnén och vi börjar bli trötta.

Alperna var fina.

Spelning

Klubben hette Weekender, stället hette Nu.topia och det drevs av en dedikerad engelsman vid namn Justin eller som Calle så fnissigt säger det: Dustbin.

Alla på det här stället var svintrevliga och coola (OBS! inte hippa).

Punkigt och skönt. 385 betalande som diggade varenda ton (OBS! ej skämt).

Dag 10: 8/4

Resa: Innsbruck - Berlin

Hotellet

Vi bodde på sämsta hotellet hittills. Det hette Winter och kan väl, typ, jämföras med Johnny dito. Kasst! Det fanns duschar i korridoren. De lät som jetplan. Och var inte sköna. Nåt man borde kunna begära från en dusch som låter som en lavin. Åhh, en lavin. Va skönt att försvinna, bara passera, kasseras. Bästa frukosten dock.

Spelning

Vi var väldigt trötta (Peter hade kört ett ljusår) samt att vi hade ett ruttet band att spela förband till. Det hette Why not och var ett band som inte kunde förstå nåt.Men vi gjorde vårt och det var bra. Det här var enda spelningen som vi varit lite sega på och det märktes. Berlin var en stad som var fin men lite trött den med.

Dag 11: 9/4

Resa: Berlin- Hamburg

Hotellet

Hamburg var suveränt. Toby var tekniker. Han var galen och noggrann. Vi pratade lite om definitionen på ett musikinstrument. Hotellet var inte ett hotell utan en lägenhet. Där har bott band förut. Duschen var trött. Tvättstugan låst.

Spelning

Hamburg var jävligt bra. Bra ljud. Lite kukat på Prutt me back. Men det var grymt. Coolt spelställe som på trettiotalet fungerade som mötesplats för homos i nazipartiet. Det hette Prinzenbar och jag tror att vår svenske bögprins säkert varit där för att känna vibben av nazi/gay-stämningen. Böseman (Yo Frans!).

Efteråt gick vi på en trevlig drill-and-bass-klubb. Sofia bjöd och Toby var lika galen som vanligt. Jonas och Moby och Calle dansade lite. Det var kul. Med tanke på Jonas sinne för humor var kvällen kort. Vi fick pussar på kinderna när vi gick, Jonas blev kär och Matti tvingade Jonas att följa till hotellet. (Egentligen var det så att Matti tog sitt ansvar och tog hand om Jonas, nåt han lovat mamma Karin.).

Familjär stämning, som att gå ut i Luleå fast askul istället för astråkigt säger Matti och Jonas. Inga hotbilder mot Matti, däremot lite sköna nakenbilder på densamme. Men ändå.

Förbandet Nice boy music var ett härligt gäng med hjärtat på rätta stället Alltid nära till skratt. Drog årets roligaste anekdot för Peter: När de skulle spela i England så bad arrangören sångaren (som för övrigt var väldigt lik den ökände poeten David Vikgren) att han skulle skicka över lite tysk exprimentell musik från 1968-1981. Varpå sångaren svarade: We haven´t made any experiments in Germany since 1945. Vad säger man? Hysénklass! ROTFLMAO!!

Dag 12: 10/4

Resa: Hamburg - Dortmund

Hotellet

En bandbostad med massa bäddar. Det satt ett klistermärke om hjärndöda kvinnor på en dörr. Calle sov i ett badkar, fullt med vatten. Som vanligt med andra ord. Baren under var grym och vi brände pengar på sprit som nassarna brände böcker på bål.

Peter glömde telefonen, vi träffade snällt hardcore-fan: Björn (tysk faktiskt, det svenskklingande namnet till trots. [jmfr: Borg, Olsson, Waldegård samt Ranelid]).

Peters demoner höll show för Matti och Jonas in på småtimmarna. Yes master.

Spelning

Liten publik men entusiastisk, de ropade in oss till extranummer. Det blev Mom and Dad och den gick bra med tanke på att vi aldrig repat den. Lite festlig version faktisk, först frireligiös och flummig. På slutet stenhårt kristen, ni vet, som ett sånt där obehagligt avsnitt av Arkiv X, där typ en hel by dyrkar ormar och Jesus och klappar händerna för högt och fort. Eller vad vet vi. Vi är inte precis vassaste rakbladen i självmords-kitet.

Dag 13: 11/4

Resa: Dortmund - Stuttgart

Hotellet

Ett fint hotell i närheten av Stammheim-fängelset. Det var lyxigt värre. Vi satt lite i baren o hade efterfest. Smsade o höll på. Calle o Jonas lyckades kasta bort några euron på internet som inte funkade. Den trygge Peter fick rycka in och fixa det hela morgonen efter. Matti bara drack och drack, ändå var det Carlsson som däckade med kläderna på medans de tu tittade på myspysfilmen Made In Britain.

Det blev morgon.Vi satte oss i bilen och åkte till Stammheim-fängelset. Vi fick fråga efter vägen och till slut kändes det som om vi skulle besöka någon där. Appropå Stammheim, när Schakalen frågade nattportiern så visste hon inte vad han pratade om. Den trollpackan.

På Stammheimparkeringen.

Spelning

Spelstället hette die Röhre och var ett häftigt ställe. Det var jävligt mycket shadow-gallery över klubben, (vi snackar förstås om serien, inte filmen.) Det behövdes ca 150 pers för att det inte skulle kännas tomt. Vi hade 8. Men Jonas kompenserade med 150 öl så det inte skulle kännas tomt, inombords. Peter åt en tårta. Matti sjöng för livet och vi gjorde enligt honom den bästa spelningen, kanske genom tiderna. Calle tyckte inte det var nån idé. Jonas sov. ARRIPAPAPAPAPAPAPAPAPAPAPADIA O O O O. För att förenkla: en hemsk natt.

Dag 14: 12/4

Resa: Stuttgart-Erfurt

Hotellet

En lägenhet som ägdes av en portugisisk kvinna med familj. Modernt men som vanligt i öst, varför?

Spelning

Spelstället hette Museum-keller och vår gemensamma flickvän i bilen hade trubbel att hitta dit. Reiner som tog emot oss var en mycket trevlig man. En skön lirare helt enkelt. Surkartet som skulle förställa ljudtekniker lämnade dock en hel del att önska (typ hans död). Men med tanke på Reidars vänlighet ska vi inte haka upp oss på det. Haka upp oss på det. Haka upp oss på det.

Matti o Calle försökte ta med sig en back öl. Men blev påkomna. Smart gjort. Bli tjuv i en stad som Erfurt. Jag menar ska man sno så är det ju i storstäder. Det vet väl vilken snattare/ficktjuv som helst. Vi fick lämna tillbaks skiten för glappkäften Lillis golade. LÖRDAGSPUNK!

Dag 15: 13/4

Resa: Erfurt - Leipzig

Hotellet

Grymt IBIS-hotell en stilla vårpromenad från spelstället. Alla som jobbade där verkade var på ett speciellt sätt. När ni reser till Leipzig nästa gång vill vi verkligen rekommendera fruktsalladen på den maffiga frullen. Leipzig är ju den snyggaste staden. SÅ JÄVLA MÄKTIG! Beviset på att väst hade fel. Men en väst är ju aldrig fel, såklart. Calle säger som Euronymous: ”'Muren ska upp!' och så är det med det.”

Spelning

Spelstället hette Monterzei BASTEI eller nåt. Det var upplagt för att gå vilse men inte lika upplagt som stället i Hamburg. Alla var trevliga och Bettina o de andra tyckte vi skötte oss bra. Förbandet var ett slags afterski-band med rötterna i nittiotalets hitverkstäder. De som brann ner efter fösäkringsbedrägeriförsök. Ändå, det var grymt i Leipzig. Jonas slängde två mackor under kvällen

Lasse Berghagen:

Summering

Det var en helt ok resa. Vi hade först tänkt inkludera en kategori som hette ”Groupies” men efter att ha ROTFANLOAO så försvann den. Jag menar, vi behöver inte sånt. Calle är ju ihop med Miss Budweiser och Frau Jägermeister samtidigt t.ex. Ja, vissa har det bara lite för bra. Bilen gick bra men glömmer vi inte något. Ja just det. Sista dagen. Den med hemresan. Eller som Matti valt att kalla den: Hem(sk)resan.

Dag 16: 14/4 "Hemskresan"

Den sista måltiden.

Vi vaknade tidigt i Leipzig och Peter som var vaken stod och viftade med piskan ute i hotellkorridoren. Frukosten, skrek han. Frukosten är mycket god. Mycket god fruktsallad skrek han. I skräck for Matti och Calle ner i hissen. Jonas kom en stund därefter, ty den stackaren var ju tvungen att bo med Peter Punisher.

Vi slafsade i oss maten o kaffet o frukosten på vad vi trodde var en okej tid men icke. Ute i lobbyn satt han, Hin håle själv med glödande ögon och vrålade: Skit i era kläder. Vi drar till bilen nu! Nu, skrek han. Vi vågade inte annat än att lyda och vi tittade ner i golvet när vi gick förbi Jonas och hans glödande ögon, som stirrade på lobbyns dataskärm, där en s.k. chat pågick. Förmodligen var Jonas i kontakt med en av sina demonpolare: Typ den väldige Ramirez från de norra slätterna. Internet var förresten gratis på detta mycket trevliga hotell, men brydde detta Jonas Demonium? Icke. När han lämnade lobbyn skrek han med sina skärande stämma: Jag vägrar att pröjsa, gubbfan.

Under tiden detta skådespel från helvetet tog plats smög de andra tre, våra hjältar, ut ur hotellet mot spelstället där deras farkost stod parkerad. Efter en stund befann de sig på vägen mot Frankfurt Hahn. En ondskefull plats där nazismen aldrig dog. En ondskefull plats där AryanAir styr och ställer.

Efter ett par timmars ångestfylld men riktigt trevlig biltur närmade de sig platsen som aldrig sover, platsen som aldrig riktigt är vaken. Den plats där kärleken är som borttrollad och istället har ersatts med slavarbete och arkebuseringskommandon. Köerna ringlade som berusade kobror i vänthallen. Folk trängdes och var otrevliga. Om man tittade nån vakt i ögonen fördes man iväg för en stilla insomning innan de la en på transport-bandet som förde en "en trappa ner". Hur långt ner? Jävligt långt ner. Jag snackar platsen som ska frysa över innan Gary Moore tänkte sluta spela sin korkade blues. Vad har han emot bottenvåningen? Han borde börja gilla det, jag menar, det är ju där han kommer att hamna.

Jaha efter det var det dags att ha bli stoppad i tullen. Det pep när Carlos schakalen försökte smuggla in en medicinpåse. I en ficka hade han även ett kuvert där han skrivit Fuck the world på. Det gladde icke den arge tulltjänstemannen. Jonas var precis efter Calle. Han blev oxå han tillsagd att öppna sin väska. I den låg det korv, höns- och fotbollsformad, och en Phaser-pedal. Phaser-pedalen fångade tullisarnas uppmärksamhet. De undersökte den med en slags konstigt papper som skulle ge utslag på sprängämnen. Morons. Tänk om fler kunde hänga på Sonic State så skulle de veta att det var en helt vanlig Poly-Phaser och ingen bomb. I vänthallen var det som det brukar vara i dödens väntrum. En skön och avslappnad atmosfär. Men detta vände strax till ilska och vanmakt då flygtiden flyttades framåt lite då och då. Till slut satt vi på planet och tre timmar sena lyfte vi mot Skavsta, Aryan Airs ambassad i Sverige.

På planeten jorden höll vi sen på att tappa ett hjul men det är en helt annan historia.

Lillis om turnén:

”Asså fan, det har fan vart grymt. Det har som vart skoj och nästan inga missöden och skitbra stämning och feeling nästan alltid. Asså om nån skulle fråga, jag skulle fan sätta en femma, en stor jävla femma, som betyg asså, på hela turnén. Ändå, mena. Fan, ändra alla mina betyg till femmor, eller nä förresten, gör inte det, men jag skulle fan kunna göra det! Turnén har fan vart Münchenklass. Jag tror fan det beror på att jag var med, ändå, jag har fan kört nästan hela vägen och styrt upp allt och hållt ordning på allt och spelat jävla bra. Asså det är klart, alla har ju spelat bra, det har ni ju, men ändå. Å ni asså, ni är fan shyssta ändå, Matti, Petra och Calle, asså serri, det är inte bara nåt jag säger, jag menar det. Asså ni är det som på olika sätt, men ändå… Eller asså inte på det sättet. Sen tänkte jag på en annan grej, asså färddatorn, den har fan vart bäst ändå, GPS:en har fan visat vägen. Å bärsen, den har fan vart god. Jag börjar fan gilla smaken. Asså tidigare, då drack man som cider, men asså, det är fan för sött. Jag gillar fan bärs bäst.”

Basisten om turnén:

INTROLOG

Dom säger att jag klagar. Jag klagar aldrig. Högst vänligt informerar jag bara om mina vedermödor. Nya tillkommer hela tiden och jag har lärt mig att i detta moderna samhälle skall vi uppdatera, spara och informera så ofta som möjligt.

Jag är alltså mer modern än vad somliga mäktar med.

Med somliga menar jag givetvis prick alla andra.

Jag har en vän. Inte min bäste vän - min ende vän.
Ibland ringer han och alltid säger han samma sak: Malte! Malte, (fastän jag heter Elin) du är den enda jag litar på. Fast inte på det sättet. I alla fall så har denne mildare form av pest skickat mig brev från olika platser i Europa de senaste veckorna. Det är väl inte riktigt brev lika mycket som kuvert fyllda med gula post-it lappar, kvitton och klädesplagg. På dessa finns det dock text. Jag har ombetts att sortera och uttolka dessa för att nu skicka till dig. Dig som jag inte känner och som det är en grund pöl av glädje att slippa känna. Det mediokra ligger förhoppningsvis framför dig nu (Inom dig, runtom dig.) Färden kan börja.

ANTECKNINGAR

Fulda är ett tyskt Piteå, det regnar inte på dagen men det regnar på kvällen. Jag kan inte somna. Det är inte bara Calles fel.

Jonas är förvisso nästan trevlig. Dock spelar han gitarr. Å andra sidan har han körkort. Fast han kör inget och när han gör det så vaggas man in i ett omedelbart accepterande av sin omedelbara död.

Jag förstår inte någonting riktigt men jag har det bra och känner en värme för allt runtomkring mig. Det är bara första dagen så jag vet att, ja du fattar. Jag orkar ju skriva

På väg till vart vi nu skulle försöker Jonas få mig överkörd av en lastbil i regnet. Förklarar mer senare. Trevlig atmosfär, dråpförsöket var mest ett skämt tror jag.

tillbaka till stamhaket i vad nu staden heter, som ett syndrom nästan

(stad okänd)

Nyberg a hotel, 5 perks I pub liken, out numbered again. Jonas har ett eget rum han inte vågar sova i. I T-hink Hess on to uvs, maastah

Den efter Nyberg (stad okänd)

Rena kläderna nere i hälften, en av arrangörerna en opålitlig streber, ljudteknikern är i maskopi. Staden ser ut som rotfyllning känns: underbart, men man är mest hela tiden bländad av ljus och dålig andedräkt ansamlad under lång studietid i sådana därna korridorer du vet

Golf. Känslan av att ha varit förtryckets caddie.
Meningen saknar kanske inte verb, men verbet mening

Jag kanske drömde
Jonas kör. Med mig och ibland lite bil.

Zürich?

Vänlighetens anlete men kanske inte rätt adress, bra spelning och jag blev för första gången fotograferad, av en hastighetskamera. Tiggare får sällan välja. Tom och Alex får 5 stjärnor, han vi bor oss med.
Matti och Calle får mig att ligga vaken men ändå drömma om hämnd.

Bern.

Staden byggd av Tim Burton, gatorna dragna av James Burton, centrum påklätt av Elizabeth Burton. Otroligt vänlig föreståndare av spelstället bjuder på kaffe och samtal. Karin är så snäll att hon borde få kallas snäll stjärnstopp. Går vilse, ser saker som jag kanske en dag minns.
Ser

Vaknar tidigt som vanligt, går ut, går vilse.

Byter personlighet då och då för att hålla humöret uppe, det går rätt bra faktiskt.
Österrike är märkligt för en 40årig damselle som gör sitt bästa

Berlin
Migrän

Hamburg med alla vänliga hamburgare, bäst hittills.
Calle byter åsikt varannan minut om han vill stanna eller gå hem.
En moders vädjan veckor och mil bort avgör slutligen. Jonas besviken

Dortmund. Glömmer telefonen, träffar Björn, puh ej Olsson. Lovar skicka lite grejer för att han väntat men mest för att han är så jädra trevlig. Hans väns namn har jag glömt så låts kalla honom Hans

Stuttgart
Självömkan
Smuts
Skön spelning
Trötthet och hemlängtan
Stammheim

Köpte sockar och kalsonger(tyg så tunt att transparent fyllts av innebörd) i Erfurt. Köer, dåligt samvete, ändå trevligt fortfarande (har bytt person till scoutledare runt 63 som vill väl trots bakgrund som 12 årig scout som vill ont). Sover dåligt fortfarande. Allt är förmodligen Jonas fel. Den lilla solstrålen rätt i plytet hela tiden.

Leipzig, thanzig

Bra avslutning, ja, rent suverän avslutning.
Lånat jeans av Matti, så vänlig människa. Lånat annat av Calle, en av bästa människorna.

Hittar en sten från Buchenwald i upprullade jeansen, märkligt. Lägger den i grusgång genom park mellan hotell och spelställe.

Tillbaka heimat

Resten oläsligt, som så mycket innan det

SAMMANFATTNING :

Helt nästan bra alltid.